Nu är jag hemma igen.
Det  blev mycket minnen, mycket tårar & även mkt skratt.
Alla har vi ju våra speciella minnen med Peter :) Minnesvärda personliga saker som vi delade med oss. Kändes skönt att komma dit, och vara med dom närmaste. På köksbordet stod det en jättefint fotografi på Peter, ett ljus, & lappar med hälsningar till Honom. Superfint verkligen.  Men efter ett tag kände jag att jag behövde gå hem, förklarade för Veronica att jag känslomässigt inte orkade, ville mest hem, och fälla en tår i min ensamhet. Har svårt att gråta framför folk, och det vet Veronica. Hon hade full förståelse för det.

Så nu sitter jag här, med en ask vindruvor som jag goffar i mig.
Min käre svärfar kom förbi med dom till mig, efter att jag hade beklagat mig om att vi inte hunnit till Ica under dagen, så stackars jag skulle få vara utan vindruvor ikväll, haha, Taaack snälla <3

Och nu blir det mys med Daniel.


och det snurrar rejält i mitt huvud just nu.. jag saknar dig! R.I.P