DETTA BLIR NOG DET SVÅRASTE INLÄGGET JAG HAR SKRIVIT HITTILLS...

Dagen har varit fylld med tårar, känslor & ilska.
Anledningen till att jag skriver detta här, är föratt personerna i fråga, inte orkar förklara om & om igen, och med tanke på att många i deras bekantskapskrets läser min blogg, så skriver jag (med deras tillåtelse) om vad som har hänt!

Imorse var min bror & min svägerska på deras efterlängtade Ultraljud.
Dom fick se sin fina bebis, h*n hade hicka, hjärtat slog superfint & allt var frid & fröjd, tills dom skulle mäta bebisens armar & ben.Lårbenen mätte som en 12-veckors bebis, och resten av kroppen mätte som en 18-19 veckors bebis! Vilket oroade sköterskan, så ett läkarbesök bokades & dom fick tid kl 11. Väl där så konstateras det att bebis inte mår bra, tillväxtsproblem, bebis är "kortväxt" (ev dvärj) och buken växer inte som den ska, vilket innebär att OM bebis klarar att bo kvar i Sofies mage graviditeten ut, så klarar h*n MAX några dagar i livet utanför magen efter förlossningen. Läkaren rådde till "abort", efterssom att det inte finns något hopp alls om att barnet överlever. Vilket innebär att dom blir igångsatta, föder barnet & tar farväl. Detta svider i familjens hjärta, och jag vill inte ens tänka tanken på hur dåligt Arvid & Sofie mår <3 Vi har alla fällt många tårar idag, och lider med dom otroligt mkt. Livet är så himla orättvist. Vill oxå tillägga att detta är ett väldigt ovanligt fall, händer typ EN, på flera hundratusen. Och det är inte genetiskt, framkallat eller självförvållat. Dom hade bara RIKTIG otur. På måndag ska dom tillbax, ta sista proverna & sen vänta på beslut om när, hur, vart! <3

Vi finns här för er, dag som natt!
Och ni kommer klara detta, det vet jag. Det kommer bli kämpigt, men ni klarar det.
Bara att ta nya friska tag sen, när tiden är inne <3
Vi älskar er.


detta blir inlägget för idag, känner inte att jag vill slänga in övrigt om dagen.


godnatt!