I februari 2015 var jag hos dietisten , & vägde in mig på nästan 90kg. Då brast jag. Och en kallelse till överviktsenheten skickades , för att överväga en magsäcksoperation .. Väntetiden var upp till 3 månader , då kände jag att jag behövde börja nånstans i väntan på det , där kommer min vapendragare in i bilden , en person jag ALDRIG hade klarat denna resa utan , och vilken resa vi gjort ❤️ för evigt tacksam.

Jag har kämpat i flera månader , tränat stenhårt & räknat kalorier så jag nästan kräkts av det ,  men det har iallafall gett ett resultat på -30 kg på ca 9-10 månader. Jag har failat många gånger , vart nära bristningsgränsen i omgångar , ofta har jag känt att jag ger upp & går tillbax till mina gamla vanor , kommit på mig själv att sitta kräkfärdig av mättnad efter att ha ätit pizza , chips & godis, med ångest,  vilket jag gjort många ggr under resans gång,  men likt förbannat tagit mig i kragen & gett mig fan på att jag ska klara det. 

I dagens läge räknar jag inte direkt kalorier , även om jag borde , då det är En sund inställning , men jag ska skärpa till mig , när allt omkring har lagt sig! Däremot så sköter jag träningen prickfritt & där har vi anledningen till att jag inte är petnoga med kosten just nu. Är inne i en svacka där jag känner att jag trycker i mig lite vad jag vill , när jag vill. I början fick jag dåligt samvete , men sålänge jag får träna , så försvinner det dåliga samvetet ganska snabbt! Att träna har inte bara blivit min vardag , det har blivit min livstil. Tänk om jag ändå hade tagit mig i kragen för flera år sen , brukar jag tänka , men försöker leva i nuet! 

I dagsläget håller jag vikten , men fy17 vad svårt det är! Varenda dag är En ren utmaning . Men jag har gett mig fan på att denna vikt ska jag behålla! Sen har vi ju kroppen utseendemässigt oxå , alla tror att bara föratt man går ner 30 kg så är allt klart , jo tjena , tänk om folk kunde förstå vad den viktnedgången gör med kroppen , inget sitter där det en gång satt , med kläder på kroppen känns det relativt OK , men tänk varje gång jag möter spegeln utan kläder så kommer ångesten! Jag brukar inte blotta mig såhär , men känner att jag vill dela med mig av detta. Att träna kroppen tajt är så himla svårt , men jag försöker , det bästa är att träna hårt & ligga på underskott , men problemet för mig är då att jag är nöjd med min vikt , jag ligger på ett perfekt BMI , och jag vägrar gå hungrig , det har jag gjort tillräckligt känner jag! Så min resa tar längre tid än för andra , jag måste få njuta av mat , jag måste få ha mina bakslag , jag måste trilla ibland föratt orka ta mig upp igen! Men egentligen har jag inte bråttom , mest mina hjärnspöken som bråkar! 

Så målet nu är att hitta lite självförtroende . Och att aldrig ge upp men att våga acceptera motgångar! 

Syftet med detta inlägg är att ge en liten inblick! Fortsättningsvis så ska jag försöka slänga in några inlägg här & där , om min vardag , familj , träning , kost jobb & allt runt omkring. 

Så när detta inlägg är postat så ska jag påbörja dagens "vanliga" inlägg tänkte jag! 

Tack & hej!