Att lyckas fördriva denna dag blir svårare än vad jag trodde.
Telefonen har gått varm sen kl 7 imorse med samtal, och sms.
Och varje gång någon frågar så fylls ögonen med tårar, och kroppen darrar.
Efter 10års vänskap med Peter så känns detta så overkligt, varför han av alla?
Vi har alltid funnits här för varandra, vi har skrattat, och gråtit, bråkat & blivit sams.
Han är (var?) den tvättäkta vännen, som alltid var ärlig, och som alltid fick mig på bra humör.
Vi har vart med om så sjukt mkt genom åren, och minnena lever kvar förevigt.
Jag ska aldrig glömma dig, du är så saknad, ord kan inte beskriva min sorg.
Tack för dom här 10 åren jag fick med dig, och tack för all glädje du gett mig.





Natten var lång...
Somnade till, vaknade, insåg, grät, funderade, var förbannad.
Varför är livet så orättvist? och var drabbades en 2-barns far av denna propp?
Bara sådär lixom, utan förvarning, utan en blinkning lixom. Jag försökte vara stark igår, försökte trösta hans son & vara ett stöd, men jag brast, ut  tårar med honom i min famn. Han tittade på mig, och jag såg Peter, dom är så lika. Och Jag försökte finnas där för Veronica, men samma där, jag brast igen. Men hon vet att jag finns här för henne & barnen oavsett vad. Tror att det betydde mkt för henne att jag kom dit, direkt efter att hon fick veta. Så hon fick gråta ut, och ha en axel att luta sig emot.  Sörjer med dig min älskade vän <3

Förlåt att jag inte svarar på alla sms & samtal, men allt är så snurrigt.
Jag vill inte gråta framför Saga, så jag undviker vissa samtal, som jag antar har samband med Peters bortgång. För varje gång jag tänker på det, så kommer alla känslor, & tårar. Jag måste vara stark, och finnas för Veronica & barnen.


Saga sover middag.
Hon fick vara hemma från dagis idag då hon & hennes säng var nerkräkt när jag skulle väcka henne imorse. Måste ha hänt inatt, utan att hon sa till, för det var helt intorkat. Så dagen började för hennes del med en dusch, rena kläder & sen tvättade vi hennes sängkläder. Hon är inte magsjuk tror jag, för hon har inte kräkts alls, & är pigg & glad. Vi har vart ute & lekt sen kl 9, och Gudrun & Alice gjorde oss sällskap, då dom tog en promenad hit. Tack för sällskapet, det var skönt att få tänka på annat ett tag. Ni är underbara. Renata & barnen gjorde oss sällskap efter ett tag dom med. Barnen lekte & mammorna satt i solen & njöt. Sen fick småtjejera hjälpa mig att trä fjädrar på riset som Daniel fixade igårkväll. Det blev superfint. Duktiga tjejer.



Nu ska jag bädda rent i Sagas säng.
och försöka ta nya friska tag.


hejdå!